Onsdag..
Idag V16. Så här står det om min bäbis i magen just nu
"Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar"
Tänk att det verkligen finns något därinne, jag har så svårt att förstå det..Längtar till ultraljudet när man förhoppningsvis får en bekräftelse på att det är något där inne.
Jag kan tycka att det är lite läskigt att man ska gå nästan halva graviditeten innan man får en bekräftelse på det. Usch vad hemskt om något skulle vara fel, man har ju hört de mest hemska historier. Vet att man inte får tänka så, men det slår än ju ändå ibland. Men som barnmorskan sa till mig på inskrivningen " Man måste våga vara glad också " och jag har lovat mig själv att vara det.
"Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar"
Tänk att det verkligen finns något därinne, jag har så svårt att förstå det..Längtar till ultraljudet när man förhoppningsvis får en bekräftelse på att det är något där inne.
Jag kan tycka att det är lite läskigt att man ska gå nästan halva graviditeten innan man får en bekräftelse på det. Usch vad hemskt om något skulle vara fel, man har ju hört de mest hemska historier. Vet att man inte får tänka så, men det slår än ju ändå ibland. Men som barnmorskan sa till mig på inskrivningen " Man måste våga vara glad också " och jag har lovat mig själv att vara det.
