Bollnäs..
Så var man i Bollnäs en snabbis igen. Känns lite konstigt att tänka att nästa gång jag kommer hit är liksom det som nu är i magen utanför. På bussen igår satt jag och läste " Från A till Bebis".. Det känns på något sätt att det närmar sig.
De första 18 veckorna innan ultraljudet var man orolig över vad man åt, saker jag råkat få imig som inte var bra, om bäbisen var välskapt, om det ens fanns något där inne som såg ut som det borde med 2 armar och 2 ben.
Efter ultraljudet lovade jag mig själv att inte ora mig längre, och det gjorde jag inte heller jag har mått jättebra på alla sätt både fysiskt och psykiskt och verkligen njutit av att vara gravid.
Nu börjar den där oron stundtals göra sig påmind ( antar att det är för att det snart är dax) Man funderar över och undrar om barnet är friskt, välskapt, tänker på förlossningen och hoppas att allt ska gå bra. Allt känns ju som himla overkligt också, för bra för att vara sant. Jag kan inte förlika mig med tanken att jag ska få sitta med en liten egen bäbis.
Ni mammor därute, hur kände ni? Och ni andra för den delen som kanske också som jag har en bulle på jäsning? Det är alltid skönt och bra att höra om andras funderingar.
Igår kväll satt jag och kollade igenom mitt födelsealbum. Man var ju ganska söt när man var liten=) En liten tjockis på 4200g var jag.
Idag blir det släkt och vänner till 100%..Hörs senare..
