Hälsokatten

Imorse hade vi som sagt tid hos barnmorskan kl 08:00. av någon anledning kände jag mig extra nervös.
Jag har tänkt så mkt sen vi var där sist, mest på att det är jobbigt att inte veta vad man ska förbereda sig på.
Vår ordinare barnmorsa är på semester så vi visste att det skulle vara ett för oss nytt ansikte.
Hon var jättegullig och frågade hur jag mådde, och tyckte det var fantastiskt skönt att jag mådde så bra och att allt flöt på som det skulle. Det behövdesi nte tas något blodsocker eller järn tyckte hon, för det har legat så stabilt hela tiden.
När vi sedan skulle mäta magen, sa jag att det var det som var det primära för oss denna gång, att han låg fel förra gången och att man nu skulle känna efter igen.
När jag la mig ner sa hon - Ja titta, man kan nästa se att han ligger i säte. sen började hon känna och sa efter ett tag att - Nej nu blir jag faktiskt osäker, är det ok om jag tar in en annan barnmorska som också får känna ? Visst inga problem för oss. In kom en till sköterska och kände runt runt och sa tillslut att nej han ligger rätt, huvudet är här nere. Vill du känna ? Ja visst ville jag det, så hon tog mina händer och tryckte ner de och jag kände som en liten tennisboll. Tomas fick också känna.
Vi har en extra tid nästa vecka för att vara säkra. Men jag hade ändå en väldig lyckokänsla ikroppen. Trots att jag har en hjärtformad livmoder har den lilla skitungen kunnat vända sig=)
Ingen är ju hundra procent nu återstår det bara att vänta och se...