Hälsokatten

Allt känns väldigt overkligt, och man är verkligen i ett känslomässigt kaos. Så mkt frågor och så mkt känslor.
På något sätt längtar jag bara tillbaka till själva förlossningskvällen/natten..i efterhand var det så himla fint och mysigt, kändes som om det bara var vi som var vakna i hela världen.
Kl 05:00 på torsdagmorgonen blev vi flyttade till "Lilla enheten" där vi fick ett eget rum. Även om vi hade varit vakna i ett dygn så var det svårt att släppa allt och sova även om det var det som verkligen behövdes.
Någon timme fick man väl tillslut ändå. Vi vaknade av att en barnmorska kom in och frågade hur det var med oss, om vi ville ha mat?. Sedan gick ut i "samlingsrummet" eller dagrummet där man fick sitta och kolla på tv och fika eller äta. Jag som mamma fick ju gratis mat, men för papporna ingår bara kvällsfika och frukost så han fick ingen mat. En snabbis ner till pressbyrån fick fixa lunchen för honom. Förlossningskliniken gick på tv när vi satt och åt...passande. var inte jättesugen på att göra om allt just då men det var lite konstigt att titta på programmet och tänka att jag själv gick igenom detta för bara några timmar sedan.
Många barnmorskor och undersköterskor kom förbi och kände på mig, kollade amning, kollade bäbis, visade barnbad. Gick igenom kiss, bajs, amning, hudmärken mm..
Ja som sagt det sägs ju att man är i en bubbla och det är jag verkligen... får se hur och när man kommer ut ur den. just nu vill jag vara här och jag tror att det är bra...

Kram kram