Hälsokatten

Tillbaka till tidiga mornar. Står och väntar på pendeltåget med en kaffe i handen.
Shit vid ett svagt ögonblick förra helgen sa jag till mina kollegor att jag ville springa midnattsloppet. En kund som inte kan vill ge bort sin plats. Så där står jag nu med ett startbevis i min hand, ett chip till skon och en snorgrön tröja.
Nervös. Eller förväntans full kanske. Jag har inte sprungit en mil på 3 år. Har joggat några gånger nu runt 5 km men inte längre och har ju någon form av hatkärlek till själva springandet/joggandet.
Hoppas på en kul tillställning och att jag tar mig runt.