Hälsokatten

Åh vilken vaaaarm dag! Högsommarvärme i september.
Kände när jag stod i startgropen att det skulle bli riktigt hett att springa.
Idag var det tungt, inte alls den känsla jag ville ha. Vid 2km ville jag lägga mig ner. kroppen var så seg, varje steg framåt var en seger. Så istället för en kamp mot klockan blev det en mental kamp att inte ge upp utan kämpa mig fram.
Vet inte om det var värmen eller om det var något annat men i mål kom jag iallafall en erfarenhet rikare. Nu har jag vintern på mig att bygga upp en löpkropp och få lite fart i benen så ska jag leta något bra lopp tidigt i vår.

Tomas och barnen var vid målområdet hela tiden. Där fanns hopborgar och tält barnen kunde rita i så det var ett äventyr för de med.